Det här är uppfriskande läsning, vilken härlig debut! Trots att jag är lite äldre än författaren (född -74 respektive -81) och var en ganska beskedlig tonåring njuter jag av igenkänning från ungdomsåren. Jag fascineras av språket som är träffande och påhittigt, ibland poetiskt och läser om Tove att hon även skriver poesi. Här har hon hittat en alldeles egen ton, ett exempel:
Radhuset blev sig aldrig riktigt likt efter milleniefesten. Vi sa till mamma att vi inte visste varför det stod Metallica med spritpenna på ytterdörren.
Det fanns ett svart hål, en liten lucka att krypa ut igenom.
-Jag kommer inte ihåg.
(s.206)
Väninnorna Eva, Linden, Jenna, Sudden och Jossan kallar sig för Kalmars jägarinnor. De kan göra vad som helst för att inte bli som handbollstjejerna. Kalmar är egentligen för litet för dem, men så länge de tvingas bo där hittar de på saker för att bota tristessen. Ibland hamnar de i dåligt sällskap, som den sommaren Jenna är tillsammans med kriminelle Alexis.
http://www.adlibris.com/se/bok/kalmars-jagarinnor-9789187347726
1 comment:
Läste precis i Vi om uppföljaren och författarinnan är nominerad till tidningen VI:s litteraturpris. :-)
Jag har inte läst något men ska!
Post a Comment