Det här är en roman men huvudpersonen bär samma namn som författaren och jag var tvungen att googla henne. Den verkliga Isobel "har varit gift" står det bland annat på Wikipedia, och är det alltså inte längre. Det är väldigt sorgligt med tanke på hur mycket de kämpat för sin kärlek, men viktigare är att de faktiskt till slut fick sitt efterlängtade barn. I en artikel i damtidningen Amelia säger Isobel att allt i romanen har inte hänt men känslorna är sanna.
http://www.amelia.se/senaste-numret/-jag-har-upplevt-tva-mirakel/
Eftersom jag aldrig känt någon längtan efter barn kan jag inte riktigt sätta mig in i hur det är, men Isobel skriver så oerhört gripande och nära om sorgen i att inte kunna få det enda man vill ha, så att jag ändå på något sätt förstår hennes reaktion, hennes depression och varför hon börjar träffa andra män för att döva smärtan.
Isobel och Erik har varit tillsammans i elva år, de träffades redan som sjuttonåringar, är gifta och känner att det är dags att skaffa familj. Det visar sig att det inte är så lätt. Det är inget fel vare sig på henne eller på honom men av någon anledning passar deras ägg och spermier inte ihop. När Isobel äntligen blir gravid tror hon inte att något kan gå fel men det kan det. I vecka nitton blir de tvungna att ta bort barnet som är missbildat. Efter det blir Isobel deprimerad och tappar närheten till Erik och tröstar sig med att träffa andra män.
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9100117137
No comments:
Post a Comment