Wednesday, May 28, 2014

Vid fyrtio börjar livet

Utläst 140528: Vid fyrtio börjar livet av Stefan Åberg

Jag fick ett recensionsexemplar av den här boken och tyckte att det var passande eftersom jag just fyllt fyrtio. Att boken är utgiven på eget förlag märks tyvärr på att den hade behövt en redaktör eller någon annan som korrekturläst den. Kommateringen är märklig och ibland obefintlig och gör ibland att läsflytet störs.
Exempel: Dagen efter på pingstafton skulle man till Törringelund ett populärt dansställe beläget en mil utanför Malmö men det blev förstås inte aktuellt för honom den här gången. (Sid. 320)

Jag skulle gärna se att det bara var en huvudperson och följa Pontus genom hela romanen. Som det är nu, med inslag av grannen Erika, blir det splittrat. Dessutom är 367 sidor för långt för den här historien som inte innehåller tillräckligt mycket för att motivera den längden. Jag tycker om relationsromaner, men det måste trots allt hända en del för att hålla mitt intresse uppe. Det är lite ovanligt, och välkommet, med en mans perspektiv men jag blir irriterad på Pontus som är så velig. Han svarar på kontaktannonser och så kan det gå flera månader av brevväxling innan de ses! Det är kul att boken utspelas i slutet av 90-talet med många tidstypiska referenser och jag tycker också om beskrivningarna av Malmö. Jag tror att boken kan passa för människor i liknande situation; frånskilda med barn och sökande efter ny partner.

Vid fyrtio börjar livet
http://www.adlibris.com/se/bok/vid-fyrtio-borjar-livet-9789163732751

2 comments:

Anonymous said...

Tack för ditt omdöme om boken. Först, när det gäller kommateringen så finns det nog en del brister. Jag ska ta till mig detta inför fortsatt skrivande.
Det här med endast en huvudperson har jag fått synpunkter på tidigare men det har jag svårare att ta till mig, kan verkligen inte mer än en person vara i centrum i en berättelse? Dessutom, de lever ju inte i parallella världar utan stöter på varandra då och då.
Att det händer för lite för att motivera så många sidor kan förstås vara en relevant synpunkt, kanske historien som sådan inte motiverar en bok överhuvudtaget men det är en berättelse jag ville skriva. Sedan när boken ges ut hoppas man att det finns några som får ut något av att läsa den. Visst, Pontus framstår inte som särskilt handlingskraftig men det är det inte alla som är. Kanske skulle historien ha behövt några dramatiska tempohöjare men min ambition har hela tiden varit att skriva vardagsrealism, alltså något som skulle kunna hända vem som helst. Skriver just nu på uppföljaren, femton år senare alltså nutid och då skall jag ha dina liksom övrigas synpunkter i åtanke. /Stefan Å

Ylva said...

Stefan. Bra att du inte verkar ta illa upp för kritiken. Jag gillar vardagsrealism och vet nog att det finns veliga människor. Man kan absolut ha flera personer som huvudpersoner, men jag tycker inte riktigt att Erika varken får lika mycket plats som Pontus eller engagerar lika mycket. Jag är nyfiken på en fortsättning, lycka till med den!