Saturday, December 07, 2013

Egenmäktigt förfarande

Utläst 131206: Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Den här romanen vann Augustpriset, välförtjänt tycker jag. Den är speciell, med Anderssons exakta språk som gör det extra plågsamt för jag kan känna mig in i hur huvudpersonen känner på ett obehagligt sätt. Som tur var fanns inte mail och SMS på den tiden när jag var olyckligt kär (satan vad jag skulle ha missbrukat det...). Underrubriken är en kärlekshistoria och det är det på ett sätt, som Gunnar Ardelius uttryckte det under Augustprisutdelningen: en harlekin för autister.

Ester är poet och en förnuftig människa i en förnuftig relation. Tills hon får uppdraget att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Under föredraget sitter konstnären själv i publiken och de möts för första gången efteråt. Ester faller stenhårt för honom, men han utnyttjar bara hennes känslor. Kanske förstår han inte ens själv att det är det han gör.

Egenmäktigt förfarande : En roman om kärlek
http://www.adlibris.com/se/bok/egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek-9789127136991

7 comments:

klok som en bok said...

Jag började på denna för någon dag sedan men kom inte in i den och har fortsatt med andra böcker. Tänkte ge den en chans till innan den måste lämnas tillbaka.

Hanneles bokparadis said...

en bok igen man borde läsa

Ylva said...

Klok. Jag tyckte den var lätt att komma in i och den är ju kort. Men jag förstår inte dem som tycker att den är rolig.

Hannele. Ja, fast inte om man är ute efter feelgood.

mimmimarie said...

Den SKA jag läsa vad det lider. Mitt mål är att läsa alla pristagare i skönlitterära klassen.

Ylva said...

Mimmimarie. Jag ska läsa Westö och Uusma också för de kommer med mig på VI-kryssningen, hurra!

klok som en bok said...

Nu har jag läst ut den. Finns det de som tycker den är rolig? Hemskt plågsam från början till slut är den! Men det beror kanske på om man kan känna igen sig eller inte. Jag gör ju tyvärr det, men hoppas aldrig mer...

Ylva said...

Klok. Jag blev också illa berörd men tyckte att den var väldigt bra! Och kände att jag skulle kunna göra likadant, huuu! Men som du, hoppas aldrig mer.