Emilia tog studenten på vår skola för snart två år sedan och skriver för tidningen Smålänningen. Det är tur att det är någon som kan skriva som givit sig på det här projektet för hon gör det riktigt intressant, även för en sådan som jag som inte vet så mycket om Darin. Jag förstår att han är musikaliskt begåvad och visst ser han bra ut, men jag har aldrig lyssnat särskilt mycket på honom. Och om Emilia läser detta kommer hon att protestera; när han var med i Så mycket bättre var han ganska tråkig. Åtminstone när han pratade, han upprepar sig hela tiden och säger "Är det så?" och "Är det sant?" hela tiden. Men han verkar vara en ödmjuk och omtänksam kille och han bryr sig om sina fans på riktigt. Det förstår jag mer och mer när jag läser den här boken. Det är synd att det inte finns några bilder i boken, förutom på omslaget, för Emilia är även en duktig fotograf som tagit oräkneliga bilder på honom. Jag kan känna igen mig i fanskapet (!) från när jag som tonåring var galen i Ratata med Mauro Scocco, men så här tokig var jag aldrig. Det slår mig att det har blivit så mycket lättare att komma nära en artist idag än det var på nittiotalet. Med Internet kan man få kontakt direkt med kändisar, det är häftigt!
Det här är lite som en dagbok från Emilias liv. Hon har verkligen lagt enormt mycket tid på Darin och även fast hon förklarar hur hon haft råd fattar jag inte riktigt. Darin är hennes största utgift men som ung brukar man inte ha råd att följa en artist på det här sättet. Hon gör en massa mer eller mindre knasiga saker som till exempel går in till sin mormors granne: "Han var nämligen den ende jag visste som hade tyska tv-kanaler och jag var inte den som missade Darin på tv." Emilia har sett honom live 86 gånger och har 120 autografer. I åtta år har hon följt honom och hon har inga planer på att sluta.
http://www.vulkanmedia.se/butik/biografi/mitt-liv-som-darinfan-av-emilia-johansson/
No comments:
Post a Comment