Jag grät lite nu på morgonen när jag läste ut boken innan jag gick till jobbet. Den är så sorglig och så fin! Att jag sett hela serien på TV förstör lite grand för jag hade inte velat veta precis hur det ska gå, men samtidigt kunde jag inte låta bli att titta för serien var också väldigt bra. Dumma TV som inte kunde vänta med att visa de olika delarna tills efter att böckerna kommit ut! Jag tycker att den här andra delen är lika bra som den första, men ännu mer ledsam, som ju även titeln antyder. Gardell känner till ämnet smärtsamt väl och man kan inte låta bli att undra hur de homosexuella stod ut då på 80-talet. Särskilt gripnade är skildringen av Benjamin som bryter med hela sitt tidigare liv som Jehovas vittne för att få vara med sin älskade Rasmus.
Genom tillbakablickar varvat med nutid får vi träffa vännerna igen; Paul. Lars-Åke, Seppo, Reine och Bengt, och så förstås paret Rasmus och Benjamin. De är som en liten familj som försöker skydda varandra mot världen utanför bögkollektivet, den grymma världen där homosexuella fortfarande ses som avvikande och farliga. Fler och fler får beskedet att de har AIDS, eller bär på HIV-viruset och inget botemedel finns. Man vet ännu inte hur det smittar, det står så mycket olika och ofta motstridiga saker i tidningarna. Rasmus och Benjamin kommer ut inför sina föräldrar. Båda får det jobbigt på olika sätt; Benjamin blir utstött ur familjen när han inte längre kan vara med i Jehovas vittne och för Rasmus gammalmodiga föräldrar från den lilla byn Koppom i Värmland är det här med homosexualitet nytt och främmande.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9113044184
No comments:
Post a Comment