Utläst 120301: Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion
Didion miste sin man och sin dotter inom loppet av tjugo månader och sedan blev hon så ofattbart ensam så jag kan inte förstå det. Jag tänker att jag kommer att bli ensam när jag blir gammal, eftersom min man troligen kommer att dö före mig och vi inte har några barn. Förhoppningsvis kan jag i så fall träffa en ny man som har familj och jag önskar min man det samma; dör jag före honom vill jag att han möter en ny kvinna.
Jag har läst recensioner av hennes nya bok Blå skymning som handlar om dottern och då jag inte läst henne tidigare ville jag läsa Ett år av magiskt tänkande först.
Det här är en självbiografisk bok om hur det kan vara året efter att man förlorat sin make sedan 40 år. Naturligtvis är sorgearbete individuellt, men Didion saknade själv en sådan här beskrivning så hon gjorde en. Nu har även Joyce Carol Oates skrivit om hur hon upplever livet som änka men det finns plats för flera böcker, eftersom alla upplever saker olika. Didion och hennes man levde väldigt nära varandra och gjorde det mesta tillsammans, ett få förunnat samarbete mellan författare.
7 comments:
Vi är några stycken som funderar på en bokbloggarträff i Växjö igen. Söndagen 1 april har nämnts som ett datum. Skulle du vara intresserad av att komma med?
Mimmi. Ja, det vill jag jättegärna! Men vet inte än om jag kan det datumet.
Oki. Hör av dig till mig på Facebook eller bloggen när du vet.
visst är det dumt att bli ensam om det inte behövs
Hannele. Ja, livet är orättvist.
Jag ÄLSKADE den!
http://libreb.blogspot.com/2010/12/adventskalendern-lucka-13.html
En äldre bok på samma tema, som den påminner om i vissa stycken och som jag definitivt kan rekommendera, är CS Lewis "A Grief Observed" (som säkert finns på svenska också, men jag kan inte den svenska titeln).
Reb. Jag såg att boken Ett år under dagar av sorg finns på vårt kommunbibliotek. Skriver upp den på läslistan.
Post a Comment