Utläst 100617: Det är så logiskt, alla fattar utom du av Lisa Bjärbo
Lisa har länge varit en av mina favoritbloggare och jag blev besviken när hon lade ned bloggen för att det blev för mycket när hon nyss fått barn. Efter ett tag kom hon på att hon inte ville vara utan bloggandet och satte igång http://onekligen.blogspot.com/ igen till min och många andras glädje. Hon är redaktör på Barnens bokklubb, har jobbat på Kamratposten, skrivit ett par faktaböcker... och hon är född 1980! Jag tycker fortfarande inte att man är speciellt gammal då. En extra rolig detalj med den här boken är att den utspelas i Växjö så att jag känner igen gator och torg. Nästa gång jag åker dit måste jag titta på statyn av Esaias Tegnér, som har en liten roll i berättelsen. Jag hade höga förväntningar på boken och blev inte besviken. Den slutar lyckligare än vad verklig tonårskärlek oftast gör (enligt mina egna erfarenheter; jag hade ingen riktig pojkvän innan jag var tjugo...) men är inte osannolik och jag ville verkligen ha ett lyckligt slut.
Ester och Johan går första året på gymnasiet och har varit kompisar nästan alltid. För Ester är Johan fortfarande bästa kompisen. För Johan är Ester visserligen också bästa kompisen, men sedan fyra år tillbaka vill han något annat. Han är kär i henne men vågar inte tala om det. När Ester träffar Adam, en långhårig hårdrockare, håller Johan på att gå sönder av att höra henne berätta om honom. Inte blir det lättare när Johans pappa börjar bete sig konstigt, gå ut med hunden som han aldrig brytt sig om förut, jobba över och göra sig onödiga ärenden mest hela tiden.
No comments:
Post a Comment