Janis den magnifika

Utläst 090629: Janis den magnifika av Johanna Nilsson

Jag tyckte mycket om Johannas första bok Hon går genom tavlan, ut ur bilden, men sedan har hon skrivit rätt konstiga böcker. Jag blir glad över att jag gillar den här, för jag tycker hon har ett fint språk och jag vill så gärna uppskatta det hon skriver. Boken är en lättläst ungdomsbok och ibland är den kanske lite väl otrolig, med en sjuttonåring som kan köra bil, fast hon inte har körkort, eftersom hennes bror lärde henne när hon var tolv, och det händer väldigt mycket i hennes liv på kort tid, men så kan det ju i och för sig vara i livet.

Det här är en roadtripp i svenskt norrländskt landskap. Janis har stulit sin brors bil, fast hon inte har körkort, och bara måste iväg. Hennes bästa kompis Emelie har skjutit flera personer och sedan sig själv och nu måste Janis själv göra den resa de pratat om att göra tillsammans för att leta efter det ultimata.

Kärlek - Hur fan gör man?

Utläst 090618: Kärlek - Hur fan gör man ? av Bob Hansson

Jag hade inte sett Bob innan men så kom han till Berättarfestivalen i Ljungby och då gick jag på alla hans tre framträdanden. En kompis hade sett honom ett par gånger på bokmässan och sa att han är väldigt bra och har en enorm utstrålning på scen. Sant, han ser inte alls speciell ut annars, eller jo, det gör han, men han är inte alls den typ jag brukar titta på. Men! När han står inför publik händer det något, han blir nästan självlysande och jag blir alldeles till mig av hans uppenbarelse.

Jag lånade en CD av en kompis förut, där Bob läser sina egna dikter, men det blir ganska drygt att sträcklyssna på, men som sagt, om man ser honom lajv, då... Den här boken köpte jag av honom när han hade berättat om den. Den är intressant och man får veta en hel del om Bob också genom frågorna han ställer och hans funderingar runt omkring.

Bob har haft problem att få sina relationer att hålla, trots att han verkligen älskat tjejerna han varit ihop med och kämpat för kärleken. Han har talat med människor som han tycker verkar veta hur man får förhållanden att fungera även genom kriser. Den första intervjun gjorde han med före detta ärkebiskopen KG Hammar, vars fru då nyligen gått bort efter att de varit tillsammans i över 40 år.

Din heder

Utläst 090614: Din heder av Martin Svensson

Jag tyckte det var lite pinsamt att erkänna att jag gillade Martin när han sjöng Rymdraket och att jag tyckte han var söt fast jag är mycket äldre, tills han gifte sig med Dilba som är ännu äldre och sedan medverkade han i den inte fullt så tonårspoppiga gruppen Nina Rochelle. Jag tyckte även det var lite pinsamt att tycka om hans första bok Hej! Mitt namn var Elton Persson men var stolt över att jag fick den signerad inklusive en kram av Martin på bokmässan.

Kanske tycker jag också att det är lite pinsamt att jag tycker om även hans nya bok Din heder, men jag tror att det börjar accepteras på flera håll nu att killen skriver både böcker och musik. Ibland är han faktiskt skitrolig, Martin, och det måste man ju kunna tycka utan att skämmas. Ett ovanligt berättargrepp är att han genomgående skriver till ett du och det tycker jag är rätt skickligt genomfört.

Viktor kommer hem en dag och finner att hans balkongdörr är uppbruten. Därpå dras han in i en hejdlös massa konstiga situationer när han träffar Meryem, en palestinsk-kurdisk tjej med aggressiva släktingar. Plötsligt är det många som tror att de är ett par, och allt blir bara mer och mer komplicerat.

Busters öron

Utläst 090604: Busters öron av Maria Ernestam

Jag har nyligen upptäckt Ernestam fast hennes första bok Caipirinha med Döden kom ut redan 2005. Det var kul för då hade jag genast alla hennes fyra böcker att läsa. Först läste jag Alltid hos dig som jag tyckte mycket om och sedan lånade jag denna. Den är också bra men den fastnade inte riktigt på samma sätt. Men språket är likadant, och jag tycker det är så fint! Jag kan slå upp en sida på måfå och hitta målande beskrivningar som:

En kväll kände jag en viss ruelse och tog då fram påsen med Busters öron och berättade för dem att jag kanske hade känningar av det där som kallades dåligt samvete, trots att jag inte visste var samvetet var lokaliserat. (sid.101)

När Eva fyller 56 får hon en dagbok av sin dotterdotter och i den börjar hon skriva allt som hon försökt glömma. Hon skriver om när hon var liten och om hur förtryckt hon var av sin sinnessjuka mamma. Redan när Eva var sju år bestämde hon att hon skulle döda mamman, för att hon själv skulle kunna överleva.