Flickebarn 291

 Utläst 210111: Flickebarn 291 av Ninni Schulman

Jag har inte läst något av Schulman tidigare, för jag tror att hennes deckare är för otäcka för mig, men jag har hört henne berätta om sina böcker på Bokens dag i Värnamo 2013.

Här i ett samtal med Therése Söderlind och Mikael Bergstrand. Hon berättade att hon är 144 cm lång och har varit gift med den okände brodern Schulman, för det brukar folk fråga om. Hon är utbildad journalist och jag tycker om hennes sätt att uttrycka sig. Det här är en kort roman, men jag tycker att den kunde räknas som självbiografisk för den handlar om författarens egen uppväxt. Jag tycker om boken och vill läsa mer av henne om hon skriver något annat än deckare. 

När Ninni skilde sig gick hon sönder fullständigt psykiskt och uppsökte psykolog. Hon kom fram till att hon skulle skriva en bok om sin barndom. Psykologen tror att den extrema känsligheten för att bli lämnad bottnar i upplevelser i barndomen som hon inte minns. Hon beställer fram sjukhusjournaler och får på så sätt reda på saker om uppväxten, hur hon var allvarligt sjuk med en ryggskada som kunde ha varit dödlig om inte läkarna lyckats operera. Det sätter ärr i själen att alltid vara annorlunda, att tro att man inte duger. 

https://www.adlibris.com/se/bok/flickebarn-nr-291-9789180060271