Jag blandar ihop Hotakainen med Nousiainen som har skrivit Hallonbåtsflyktingen, en rolig bok och en rolig film, och det är visst så att jag läst två böcker tidigare av Hotakainen.
https://ylvarosen.blogspot.com/search?q=hotakainen
Jag tycker om det karga, finska och ofta absurda och det blir roligt även i Isakskatedralen även fast det egentligen är en sorglig historia om en man som mist sin älskade fru och inte kan acceptera att sonen blivit religiös. Utdrag: Det hördes ett mummel och sedan började man urskilja mörka, låga mansröster. Han berättade att det var munkar som sjöng lovsång till Gud på ett fornspråk. I nästa vers anslöt ett par munkar till. Jag tyckte att de var tillräckligt många nu. (Sid.31)
Paavo vaknar upp på ett sjukhus i Helsingfors. Han minns ingenting och tror att han är i Moskva. Det tar några veckor innan han återfår minnet och känner sig frisk nog att bli utskriven, men läkarna håller inte riktigt med. Han vill åka till St Petersburg och hälsa på sin son som arbetar med att förgylla Isakskatedralen. Saker och ting har blivit komplicerade mellan far och son, men nu vill han träffa honom och ställa allt till rätta även fast han inte förstår sig på sonen. Sedan hans fru Kyllikki dött har han ingen kvar förutom sonen och förstår att det är ett stort ögonblick för honom när de ska nyinviga kyrkan.
(Jag hittar den bara på danska.)
No comments:
Post a Comment