Jag tyckte, som så många andra, att Bannerheds debutroman Korparna var fantastisk! Den nya Lugnet har jag läst några negativa recensioner om, och jag trodde inte att jag skulle gilla den så jag hade inte tänkt läsa den. Men så hörde jag Bannerhed berätta om boken på Kronobergs bokmässa i Växjö och pratade med mamma om den. Hon tyckte att den var bra, och ibland kan jag lita på hennes rekommendationer. Jag tycker att den är gripande och väldigt sorglig. Man kan nästan inte låta bli att undra hur det står till i huvudet på en författare som kan skriva så här. Jag hoppas att han har bra inlevelseförmåga och inte själv är fullständigt galen som de personer han beskriver så ingående.
Urban har flyttat från landet (man får inte veta exakt var, men familjen kommer från Blekinge) till Stockholm för att börja om på nytt. Han trodde att han och Karin alltid skulle vara tillsammans för det sa de att de skulle, men så gör hon slut och han blir förkrossad. Urban blir mer och mer ensam och skaffar sig en olaglig hobby; han går ut i skogen och plockar fågelägg som han sedan blåser ur och sparar i en samling. Han börjar även gå till Kungliga biblioteket där han sitter och studerar böcker om fåglar och ägg. Där får han syn på en kvinna som han blir nyfiken på. Han blir förälskad på avstånd och väntar på att hon ska ta kontakt med honom. I sin ensamhet ångrar han att han aldrig besvarade mammans brev, men han var rädd för henne och hennes galenskap där hon bodde på avdelningen Lugnet för personer med psykiska problem.
https://www.adlibris.com/se/bok/lugnet-9789176811221
2 comments:
vilken läskig hobby... ifall det är sällsynta ägg.
Hannele. Väldigt otrevligt! Han beskriver hur Urban tar ägg även när fågelföräldrarna är där.
Post a Comment