Judaskyssen av Kristina Tilvemo och Michael Wainwright
Peter är nyutbildad läkare och på en fest träffar han Erika. Hon skriver på en uppsats i psykologi men är mest intresserad av sin häst och fälttävlan. Peter kommer ifrån enklare förhållanden i Arvidsjaur medan Erika tillhör en mer välbeställd och välkänd familj i Malmö/Lund. De blir snart ett par och framtiden verkar ljus men Peter råkar bli vittne till ett mord där en gymnasist blir skjuten på nära håll och nu börjar problemen. En man han lite tidigare räddat livet på under en resa till New York visar sig vara en besvärligare bekantskap än anat och morden ökar snart i antal i kretsen kring det unga paret.
Författarna vill göra ett inlägg i samhällsdebatten och
framför sina åsikter om tillståndet i vården på ett sätt som emellanåt blir mer
som utdrag ur en debattartikel än en text i en spänningsroman. Det är lite synd
för boken är bitvis riktigt spännande och jag störs av de här avbrotten. Den
diskussion som förs om vikten av att vittna eller att låta bli och bara se till
sitt eget bästa är betydligt bättre invävd i handlingen.
Man kan också vara lite kritisk till att klasskillnaderna skildras
aningen stereotypt; den lugna trygga norrlänningen med ett välfungerande
samvete, överklasstjejen som har ytliga värderingar och ett tänjbart samvete och
en golfspelande odåga till bror samt en tidningskung (med försänkningar i
politiken där anseendet är allt) till far. Den mest sympatiska i Erikas familj
är modern som är läkare precis som Peter och de möts i sina gemensamma
värderingar och viljan att hjälpa.
Boken är läsvärd men en aning ojämn. Jag ger den en
medelmåttig 3:a i betyg.
2 comments:
stereotyper sällan intressanta.
Nej, ingen bok för mig, men Anneli gillar deckare så hon får läsa dem åt mig.
Post a Comment