Det här är en fin beskrivning av en innerlig vänskap och den kallas "En svensk Ferrante", i en blurb av Oline Stig på Sydsvenskan. Mina tankar går också åt det hållet då det är en kvinnlig vänskap som sträcker sig genom årtionden även när väninnorna inte ses på flera år. Jag tycker om språket och särskilt när det är talspråk och norrländsk dialekt. Samtidigt är jag tacksam att nästan allt är på svenska, även när de är i London, för det är bara störande om man blandar in andra språk i en text på svenska. Det här är en fin skildring av vänskap och au pairliv, ungdom och vuxenblivande.
Kristina flyttar från en gård i Ångermanland till London för att jobba som au pair. Hon vill verkligen komma bort och blir hoppfull när mammans gamla kompis Helena som bor i London skriver att det finns en plats i en familj om Kristina vill ha den. Visserligen är det konstigt eftersom mamman inte har sett Helena på flera år och Kristina aldrig har träffat henne, men hon tar chansen att få komma hemifrån, bort från sin maktgalna pappa och kuvade mamma. I London träffar hon familjen som inte är som hon tänkt sig. Barnen är snälla, men föräldrarna ser hon knappt till. Hon träffar Anabell, en sprallig tjej från Wales som är au pair hos familjen i lägenheten ovanför och de blir nära vänner trots att de är så olika.
https://www.adlibris.com/se/bok/till-min-allra-basta-van-9789175792620
2 comments:
tack för tips
Var så god! Bra tips, tycker jag.
Post a Comment