Vi blev jätteglada på skolbiblioteket när vi fick veta att Ishiguro fick Nobelpriset, för vi har tolv exemplar av hans roman Never let me go (som heter så även på svenska). Jag hade inte läst honom innan och lånade hem denna som även blivit filmad. För det mesta tycker jag inte om Nobelpristagare och det gör jag inte nu heller. Det här var ju för tråkigt! Det är inte svårtillgängligt, men långrandigt och jag tycker inte alls om hur han ofta skriver "om jag hade vetat vad som skulle hända senare hade jag inte sagt så". Jag ska se filmen Återstoden av dagen men kommer nog inte läsa något mer av honom.
Kathy, Tommy och Ruth bodde som unga på en internatskola ute på landet i England. De fick tidigt veta att de var skapade för ett visst ändamål och att deras framtid var utstakad. Exakt vad de var tänkta till fick de däremot inte veta. Det oroade dem inte så mycket då, utan de hade en bra uppväxt och levde ungefär som vanliga ungdomar. Nu är Kathy 31 år och kommer ihåg antydningar eleverna fick om vad som skulle komma. Hon undrar varför det var så viktigt att de skulle teckna och lämna in sina saker och har hört ryktas om att de finaste verken ska finnas i ett slags galleri.
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9146234764
3 comments:
inte sett filmen men hittade boken på mitt antikvariat, inte hunnit läsa...
Ishiguro skriver ju väldigt olika genrer så jag tänker läsa mer.
Hannele. Jag har också hört att han skriver olika men tyckte att det här var ovanligt trist så jag är inte sugen på mer.
Post a Comment