Det här är sista delen i Neapelkvartetten och jag blev inte besviken. Böckerna har fått en närmast otrolig uppmärksamhet, men tyvärr mest på grund av att de är skrivna under pseudonym. För mig spelar det ingen roll vem som skrivit dem. Jag känner inte ens till särskilt många italienska författare så jag tror inte att jag skulle bli förvånad om jag fick veta det riktiga författarnamnet. Det är väldigt många personer inblandade i berättelsen (fyra sidor presentation i början av boken!) men det skrämde mig bara i den första delen och jag märkte att det gick bra att läsa utan att hålla reda på alla.
Barndomsvännerna Elena och Lila har blivit gamla. Vi har kommit fram till 1970-talet och Elena har givit ut flera böcker som gått bra. Privatlivet fungerar däremot inte, hon är inte längre lycklig med Pietro. De har två små flickor som ger henne dåligt samvete när hon inleder ett förhållande med Nino som hon alltid har varit kär i. Hon flyttar med döttrarna till Neapel för att kunna träffa honom oftare, men hon är rädd för att ta upp kontakten med Lila som kan vara kontrollerande och elak. Lila har startat eget företag tillsammans med Enzo som hon bor tillsammans med. De gamla väninnorna börjar umgås med varandra igen när de blir grannar, men det är ingen okomplicerad vänskap.
http://www.adlibris.com/se/bok/det-forlorade-barnet-bok-4-medelalder-och-aldrande-9789113076263
5 comments:
Den här lyssnade jag på i somras. Nu känns det verkligen tomt!!
Linnea. Ja, det kan jag förstå! Översättaren håller på med en äldre bok av samma författare och jag hoppas att den kommer snart!
Ferrante har lyckats knyta ihop det bra, läst hennes sagobok, lite läskig
Hannele. Har hon skrivit en sagobok, vad spännande!
Jag älskar de här böckerna!
Jag tror förresten inte att pseudonymen är den enda förklaringen till att de har blivit en sådan snackis. Det kommer ju sådana här megasuccér då och då och i bästa fall beror det på att boken/böckerna är bra. ;) :)
Post a Comment