Mina föräldrar tipsade mig om den här ifall jag ville läsa en rolig bok. Visst, den är rolig, men inte på samma sätt som till exempel Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, som jag tyckte var jättekomisk. Det är imponerande att man kan skriva en roman på 200 sidor om en man som är galen i att hugga ved. Jag gillar även den norrländska dialekten i dialogen. Det är en småtrevlig liten historia om ett par grannar som påminner mig om en surgranne vi hade när jag var liten.
Vintern 1974 var det energikris som även nådde den lilla norrländska byn Bakvattnet. Där bodde Rubert och hans fru Hilda. Rubert var besatt av att hugga ved och stapla den fint och skulle kunna klara sig igenom en lång kris. Deras grannar Adrian och Gertrud däremot! Adrian var en suput som inte skämdes över att gå och sno ved från Ruberts stora förråd. Rubert kunde se spåren efter släden och visste vem som varit framme och funderade på ett sätt att få honom att sluta.
http://www.adlibris.com/se/bok/vedtjuven-9789186621575
2 comments:
verkar kul
Hannele. Ja, den är rolig, men på ett lite lågmält sätt.
Post a Comment