Den här boken hittade jag i hyllan på skolbiblioteket när jag jagade lämpliga titlar för boktitelpoesi.
När sista dörren stängts
Kanske imorgon
Annars händer det inte så ofta att jag blir sugen på att läsa en okänd bok från 1978, men nu tilltalade titeln mig så jag gallrade den, eftersom jag inte tror att eleverna kommer att vilja låna den, och tog hem den. Jag kom på att jag läste Martins Sibirienungar när jag var liten och gillade den. En kul grej är att denna bok handlar om ett gammalt torp i Kimstad som ligger nära Skärblacka som min pappa kommer ifrån och min farfar plockade upp Bengt Martin en gång när han liftade. Det är också kul för mig som torp- och hönsägare att läsa om ett litet 1600-talstorp med höns.
Författaren själv och konstnären som kallas Målarkompisen ägde under fem år i slutet av sextiotalet det gamla knekttorpet Grönkällan i Kimstad. Det här är anteckningar från de åren om livet på torpet och hur det förändrades när det kom en ny plan för området där det skulle byggas bostäder och en väg helt nära den lilla idyllen. Till en början har Stockholmskillarna svårt för tystnaden, men de vänjer sig snabbt och tycker att larmet är påträngande när de besöker huvudstaden.
No comments:
Post a Comment