Boel och Oscar

Utläst 150419: Boel och Oscar av Josefine Sundström

Jag tyckte väldigt mycket om Sundströms debut Vinteräpplen som är en roman men med drag av hennes släktingar som jag skrev om här:
http://ylvarosen.blogspot.se/search?q=vinter%C3%A4pplen
Hon har ett vackert språk och har absolut mera att ge än med den första romanen som jag var rädd var en engångsföreteelse, särskilt med tanke på att hon tidigare arbetat som programledare bland annat.

En sak som irriterar mig lite är att boken påminner mycket om I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson, men det är orättvist mot Sundström för hennes bok kom före. Det är nog bara slumpen att båda berättar om grannar i ett hus som möts och som aldrig skulle ha träffat varandra annars och personer i olika åldrar och med ett konstintresse och någon som dragit sig tillbaka och inte vill träffa andra människor men som blir tvingad till kontakt genom ett brev som kommit fel. Båda böckerna är bra, men som sagt väldigt lika i handlingen.

I ett gammalt ombyggt bankpalats bor Oscar som är över nittio år och har varit arkitekt och nyinflyttade Boel, som är trettio år och arbetslös. Hon har tidigare haft ett galleri men har genomgått en personlig kris och vill inte träffa någon. Boel blir tvungen att ha kontakt med grannen ovanför, först motvilligt men så småningom uppstår en vänskap mellan dem. Båda bär på gammal sorg och skuld och försöker hjälpa varandra att gå vidare.



http://www.adlibris.com/se/bok/boel-och-oscar-9789174293234