Jag är en sådan som älskar allt av Nicholls och som tur är gör han mig inte besviken denna gång heller. Det är något med den ibland torra engelska humorn som jag tycker så mycket om. Egentligen är det vansinnigt sorgligt med en man som gör ett sista försök att hålla ihop sin familj genom att göra en resa i Europa, som också ska bilda sonen, men Nicholls berättar historien på sitt eget komiska sätt.
Douglas har haft en osannolik tur! Han är en trist, alldaglig forskare som fått vackra, underbara konstnären Connie till fru. Han har sett fram emot att åldras tillsammans med henne, men hon har tröttnat och tanken på att bli ensam kvar med honom när sonen flyttar ut ger henne panik. Att hon vill återupptäcka sig själv kan han förstå men han har inte tänkt hindra henne utan hade tänkt att de skulle återupptäcka sig tillsammans. De har redan bokat en resa genom Europa när hon säger att hon kanske vill lämna honom. Detta "kanske" håller Douglas hårt i likt en drunknande i en livboj och han tänker göra allt för att hon ska stanna kvar. Han ska också försöka komma närmare sonen, som alltid varit mammas pojke och aldrig stått honom nära trots att han älskar honom oerhört mycket.
http://www.adlibris.com/se/bok/vi-9789187343582
No comments:
Post a Comment