Thursday, February 19, 2015

Utan personligt ansvar

Utläst 150217: Utan personligt ansvar av Lena Andersson

Det här är så vansinnigt bra och obehagligt så att det kryper i kroppen! Det är en fristående fortsättning på Egenmäktigt förfarande som blev en stor succé. Men det är inte därför Andersson skrivit en bok till om Ester utan för att hon kände att hon hade mera att berätta om henne. Jag blev förvånad över att denna är nästan dubbelt så tjock som den första, som bara är 200 sidor kort, men den är snabbläst och intressant hela vägen. När jag inte tror att det är möjligt att Ester ska fortsätta att träffa Olof händer det något som gör att hon inte ger upp. Ester är hjälplöst förälskad och Olof är ett svin, men slutet är genialt och förklarar på ett djävulusiskt sätt den sista pusselbiten som Ester saknat. De flesta har väl varit olyckligt kära och kan känna igen sig i Ester.

Det har gått fem år sedan Ester äntligen släppte taget om Hugo Rask som bara utnyttjade henne. Av detta har hon tyvärr inte lärt sig något utan anser att alla personer är olika och att varje relation förtjänar en chans (eller hundra). När hon så  träffar skådespelaren Olof Sten ger hon sig in i förälskelsen igen trots att han är gift och direkt förklarar att han aldrig tänker lämna sin fru. Ester tror bara att det handlar om tid, varför skulle han annars träffa henne? Hon köper en bil så att hon kan skjutsa runt honom genom landet på hans turnéer och förnedrar sig gång på gång utan att själv uppfatta det så.

Utan personligt ansvar
http://www.adlibris.com/se/bok/utan-personligt-ansvar-9789127139961

5 comments:

klok som en bok said...

Jag orkade ju inte med mer än 50 sidor så du kan väl berätta slutet:)?

Ylva said...

Klok. Oj, gillade du den första då? Ester undrar hur han kan bete sig som han gör och på slutet får man veta att han blir likadant behandlad av sin fru.

klok som en bok said...

Jo jag gillade den första, mest därför jag inte gillade denna tror jag, var som en upprepning bara. Konstigt slut, känns inte helt realistiskt men det kanske funkar?

klok som en bok said...

Menar nog mer trovärdigt än realistiskt:)

Ylva said...

Klok. Jo, jag tycker faktiskt att det är trovärdigt. Det mest otroliga är väl att Ester beter sig som en tonåring, men sådana vuxna finns ju.