Det här är en sådan fin, sorglig och gripande liten bok. Formatet, framsidan och framför allt historien och språket är vackert. Det är ovanligt (jag tror aldrig jag har läst något sådant tidigare) med vi-form, men blir på något sätt ändå personligt som i kapitlet om den första natten med de nya makarna: "Den natten tog våra makar oss snabbt. De tog oss lugnt. De tog oss försiktigt men bestämt, och utan att säga ett ord. De förutsatte att vi var de oskulder som äktenskapsmäklarna hade lovat dem att vi var och de tog oss med utsökt omsorg. Tala nu om för mig om det gör ont." (Sid. 31)
År 1919 for ett fartyg över Stilla havet. Med på färden var en grupp unga japanska kvinnor på väg till USA där de blivit bortgifta. Boken beskriver deras liv från resan fram till 1941 då deras familjer utpekades som förrädare. Fotona de fått på sina män var ofta tio, kanske tjugo år gamla och de hade knappast fått veta att de skulle få slava ute på fälten. En del fick det bra men alla längtade de hem till Japan.
http://www.adlibris.com/se/bok/vi-kom-over-havet-9789174293517
4 comments:
bra att boken skrivits, men jag vill nog inte läsa
Jag ääälskade den här - språket och vi-perspektivet och det som framkallas Tack vare detta och bokens tema!
Hannele. Nej, så kan det vara. Vissa ämnen är för tunga.
Elina. Ja, visst är den fantastisk! Nu vill vi (!) läsa mera med "vi".
Post a Comment