Mitt liv som Darinfan

Utläst 131217: Mitt liv som Darinfan av Emilia Johansson

Emilia tog studenten på vår skola för snart två år sedan och skriver för tidningen Smålänningen. Det är tur att det är någon som kan skriva som givit sig på det här projektet för hon gör det riktigt intressant, även för en sådan som jag som inte vet så mycket om Darin. Jag förstår att han är musikaliskt begåvad och visst ser han bra ut, men jag har aldrig lyssnat särskilt mycket på honom. Och om Emilia läser detta kommer hon att protestera; när han var med i Så mycket bättre var han ganska tråkig. Åtminstone när han pratade, han upprepar sig hela tiden och säger "Är det så?" och "Är det sant?" hela tiden. Men han verkar vara en ödmjuk och omtänksam kille och han bryr sig om sina fans på riktigt. Det förstår jag mer och mer när jag läser den här boken. Det är synd att det inte finns några bilder i boken, förutom på omslaget, för Emilia är även en duktig fotograf som tagit oräkneliga bilder på honom. Jag kan känna igen mig i fanskapet (!) från när jag som tonåring var galen i Ratata med Mauro Scocco, men så här tokig var jag aldrig. Det slår mig att det har blivit så mycket lättare att komma nära en artist idag än det var på nittiotalet. Med Internet kan man få kontakt direkt med kändisar, det är häftigt!

Det här är lite som en dagbok från Emilias liv. Hon har verkligen lagt enormt mycket tid på Darin och även fast hon förklarar hur hon haft råd fattar jag inte riktigt. Darin är hennes största utgift men som ung brukar man inte ha råd att följa en artist på det här sättet. Hon gör en massa mer eller mindre knasiga saker som till exempel går in till sin mormors granne: "Han var nämligen den ende jag visste som hade tyska tv-kanaler och jag var inte den som missade Darin på tv." Emilia har sett honom live 86 gånger och har 120 autografer. I åtta år har hon följt honom och hon har inga planer på att sluta.


http://www.vulkanmedia.se/butik/biografi/mitt-liv-som-darinfan-av-emilia-johansson/

Julskyltning

Nu har jag julskyltat!

Retar ihjäl mig på "Tju20 Jul SÅNGER", så många fel på så kort titel! Om ingen lånar den före jul gallrar jag den.

Dina brev lägger jag under madrassen

Utläst 131215: Dina brev lägger jag under madrassen av Astrid Lindgren och Sara Schwardt

Det här är privata brev som skickats mellan Astrid Lindgren och  Sara, som började skriva till Astrid när hon var tolv år. De hade en helt osannolik brevväxling under många år men träffades aldrig. Trots att det var drygt femtio år mellan dem förstod de varandra på ett sällsynt sätt. Astrid kanske tyckte att det var skönt att få skriva "vanliga" brev till någon hon inte kände. Hon fastnade för något hos den unga Sara, även fast Sara själv skäms å det grövsta och ofta ber om ursäkt för vad hon skrivit tidigare.

Sara började skriva 1971 och trodde nog inte att hon skulle få svar och ännu mindre flera brev. Hon visste ju att Astrid fick ofantligt mycket post. Här är hela samlingen av breven de skrev till varandra och det är mycket modigt av Sara att låta publicera korrespondensen då den innehåller hennes innersta tankar från ungdomen och ibland de mest förfärliga saker som när hon berättar om misshandel och våldtäkter hon blivit utsatt för. Även Astrid skrev om personliga saker som hon inte talade om för media. Det är en fantastiskt fin bok!


http://www.adlibris.com/se/bok/dina-brev-lagger-jag-under-madrassen-en-brevvaxling-1971-2002-9789197963848


Jag hörde Sara berätta om boken när hon var i Ljungby i mars.

Analfabeten som kunde räkna

Utläst 131214: Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson

Jag tyckte att Jonassons debut Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var det roligaste jag läst på länge och jag tycker faktiskt ännu mer om denna uppföljare! Jag har hört att den fått kritik för att det är samma historia som Hundraåringen men jag håller inte alls med. Det är lite samma sorts berättelse med historiska, men förvrängda, inslag men det är helt andra historier. Visst är det absurt och helt otroliga händelser, men fruktansvärt roligt! Det är svårt att beskriva vad den handlar om för det händer så mycket i boken så jag rekommenderar att läsa den och bilda en egen uppfattning.

Nombeko hade allt emot sig från början. Hon började arbeta när hon var fem, blev föräldralös när hon var tio och skulle troligen ha dött tidigt i ett skjul i Soweto om hon inte varit den hon var. Nämligen en mycket intelligent flicka som både kunde räkna och var envis. Hon avancerade från latrintömmare till chefens assistent. Hon träffade på en korkad ingenjör, ett par svenska tvillingbröder, tre kinesiska systrar, Sveriges kung och statsminister. Och en massa andra människor.


http://www.adlibris.com/se/bok/analfabeten-som-kunde-rakna-9789164203960

Novelldagen

Idag hade vi prisutdelning i vår novelltävling på skolan. 

Zuzanna Kluska vann första pris.

Egenmäktigt förfarande

Utläst 131206: Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Den här romanen vann Augustpriset, välförtjänt tycker jag. Den är speciell, med Anderssons exakta språk som gör det extra plågsamt för jag kan känna mig in i hur huvudpersonen känner på ett obehagligt sätt. Som tur var fanns inte mail och SMS på den tiden när jag var olyckligt kär (satan vad jag skulle ha missbrukat det...). Underrubriken är en kärlekshistoria och det är det på ett sätt, som Gunnar Ardelius uttryckte det under Augustprisutdelningen: en harlekin för autister.

Ester är poet och en förnuftig människa i en förnuftig relation. Tills hon får uppdraget att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Under föredraget sitter konstnären själv i publiken och de möts för första gången efteråt. Ester faller stenhårt för honom, men han utnyttjar bara hennes känslor. Kanske förstår han inte ens själv att det är det han gör.


http://www.adlibris.com/se/bok/egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek-9789127136991

Nyckeln

Utläst 131103: Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu har jag, liksom hälften av alla i bokbloggarmaffian, läst Nyckeln som är den sista delen i Engelsforstrilogin. Jag som inte alls gillar fantasy har tyckt mycket om denna serie som handlar om moderna häxor i småstaden Engelsfors, till viss del inspirerad av Fagersta som Strandberg kommer ifrån. För mig är Fagersta mest en vattenrutschbana vid en sjö, Oti krog där jag har ätit pannkakor och en plats man passerar på väg från Hedemora till Norrköping. Ängelsfors finns på riktigt och ligger nära Hedemora, liksom Kärrgruvan.

Jag tycker om människorna och relationerna i boken och att det trots allt är så mycket vardag för ungdomarna som försöker gå gymnasiet samtidigt som de ska rädda världen. Att Strandberg är homosexuell har säkert gjort det lättare för författarna att skildra homokärlek, även fast det är mellan tjejer i boken. Det känns naturligt och är aldrig en fråga med fokus på homosexualitet utan kärlek på ett fint sätt. Jag brukar tycka att 300 sidor är lagom tjocklek på bok men hade inga problem med att denna är på 800, förutom att den är tung att hålla i när man ligger ned. Det blir en bra avslutning på serien kan jag nog säga utan att spoila för mycket.

Det har gått en månad sedan tragedin som slutade med död i idrottshallen på Engelsfors gymnasium. De utvalda skulle behöva tid för återhämtning men det finns inte möjlighet till det. De måste stänga portalen mellan världarna innan demonerna tar sig igenom. Apokalypsen är nära och kanske är De utvalda de enda som kan förhindra den. De måste i alla fall försöka.


Jag lade ut denna på Instagram och sarabelfgren och matsstrandberg_ gillar det!