Jag är så fruktansvärt imponerad av David! Han är född 1973 och har skrivit en dagbok som Linnea 16 år. Som började som en pjäs med honom i huvudrollen. Jag har inte sett den, men skulle väldigt gärna vilja. Det här känns så väldigt äkta och jag undrar verkligen hur han kan veta hur det känns att vara ung tjej. Det kanske inte är så stor skillnad mot att vara kille trots allt men boken känns "tjejig" (på ett bra sätt) och jag skulle inte kunna tänka mig in i en 16-årig killes huvud på det sättet. Häftigt!
http://www.davidwiberg.se/scen--media/dagboksanteckningar-fran-ett-kallarhal-1/
Linnea är drastisk och ofta bekymrad, och samtidigt väldigt rolig. Till exempel så här:
Cyklade till Ångestskogen trots snöblandat mög och spontangjorde en voodoodocka av Calle av en gammal chokladjultomte som mamma hade med sig från Tallinn och som låg i pappas regnrocksficka av utgrundlig anledning. Försökte elda upp den, men det gick inte, så jag stack ner den i gammalt hundbajs och dansade en menlös krigsdans. Rös av skam och köld så att huden knottrade sig och såg ut som en LIDL-kyckling på underarmarna.
(Sid. 11)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9187027054
3 comments:
Jag läste precis ut den själv! Helt grym. Och precis som du imponeras jag av att David har lyckats gå in i en 16-årig tjejs huvud och använda ett språk som nästan är främmande för mig trots att jag inte är så gammal :=)
Läste precis ut den boken också! Helt grym. Liksom du imponeras jag av att David totalt kan gå in i en 16-årig tjejs huvud! Vilket språk, vilka ordval ... jag fattar inte vad en del saker betyder, men det känns så äkta.
Louise. Jag fattar inte heller alla ord men gillar deras interna trollmo till exempel.
Post a Comment