Löpgravsvägen

Utläst 120717: Löpgravsvägen av Kari Hotakainen

Den här boken har stått i hyllan sedan jag köpte den, troligen i en tre-för-tvåkampanj 2004. Jag vet att jag köpte ett gäng pocketar för att ha vid behov men annars lånar jag det mesta jag läser. Denna sommar har jag tänkt röja av några hyllvärmare (utan att vara med i en utmaning som finns på många bokbloggar) samtidigt som jag lånat hem några tjocka böcker som jag inte har orkat ta itu med under terminstid. Löpgravsvägen fick Nordiska rådets litteraturpris 2004 och jag gillar att läsa nordiskt. Det är inte bara Paasilinna som skriver  smått absurda böcker, jag börjar tro att det är en särskilt finsk stil. Den här boken är både komisk och tragisk.

Matti är egentligen ingen buse, men hans tålamod tog slut en dag och han råkade slå sin fru Helena som genast tog med sig deras dotter Sini och lämnade honom. Han anser sig förtjäna en chans till och för att få tillbaka dem börjar han leta efter ett hus. Helena har aldrig lyckats få med sig honom på någon husvisning men plötsligt får han ett brinnande intresse för att köpa det perfekta huset.