Bloggaward

Jag skickar vidare den award jag fick från Klok som en bok till några bokbloggare jag träffat på riktigt. Ni får kolla här hur den ser ut.

http://mestbaradeckare.blogspot.com/ i ett inlägg från 28/10.

Bloggawarden går vidare till:

http://frue.bloggsida.se

http://mimmimarie.blogspot.com

http://bockeretc.blogspot.com

http://www.thebookpond.se

http://mariasbokliv.wordpress.com/


Instruktion:
1. Klistra in awarden på din blogg.

2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.

3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.

4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.

5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra

Award

Jag har fått en bloggaward av Klok som en bok

http://mestbaradeckare.blogspot.com/

Tack för det! Tyvärr kan jag inte kopiera bilden och har inte mina bokbloggbokmärken på datorn hemma så jag återkommer till vilka jag ska skicka den vidare till.

Småländska ord & läten

Utläst 111027: Småländska ord & läten

Jag var på en föreläsning om den här boken i tisdags och det var tur, för jag hade glömt bort att jag ville läsa den. Vi har köpt den till skolbiblioteket så det var bara att plocka hem den. Boken är skriven av Smålands akademi och jag har haft en av medlemmarna som föreläsare när jag läste litteraturvetenskap i Växjö; Ingrid Nettervik, en mycket entusiastisk och kunnig människa. Elisabeth Hjortvid som är en av redaktörerna minns jag från när jag var liten och läste hästboken Ylva och Arran (som jag fick för att jag heter Ylva).

Boken är full av intressanta och ofta roliga anekdoter om småländska. Jag tycker inte att man behöver vara extremt intresserad av dialekter för att läsa den, men det är klart att det är extra trevligt för mig som är inflyttad småländska (fast jag kommer alltid att kalla mig dalkulla) och gillar dialekter och språkfrågor.

En dag till skänks

Utläst 111027: En dag till skänks av Anna Gavalda

Det här var mig en söt liten överraskning! Jag har inte läst någon Gavalda förut och först när hennes böcker började dyka upp på vårt bibliotek förväxlade jag henne med Anna Maria Corazza Bildt... Gavalda är en av Frankrikes populäraste författare men jag tror att många med mig förväntar sig allvarligare litteratur med ledning av titlar och utsidor. Den här boken är bara 150 sidor och liten som en plånbok. Och väldigt rolig! Språket är uppfriskande och dialogen snabb. Jag fick tipset från en bloggare som inte tyckte boken var något speciellt men ändå lockade mig till den.

http://mestbaradeckare.blogspot.com/2011/10/en-dag-till-skanks.html

Tre syskon träffas för att gå på ett tråkigt bröllop. När inte det fjärde syskonet är med blir de så besvikna att de beslutar sig för att rymma från bröllopet och leta upp honom. Kvar lämnar de en förskräcklig fru, som knappt ens mannen står ut med, och så ger de sig av mot slottet där brodern är guide.

Sarahs nyckel

Utläst 111025: Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Det här är en bok som blivit bästsäljare i många länder och även populär som film. Sådant kan göra mig lite skeptisk eller, tvärtom, ge för höga förväntningar. Jag fick tips om boken av en lärare som lät övertygande men hann tyvärr inte läsa den innan jag såg filmen utan hade hunnit knappt hundra sidor, vilket förvirrade mig lite i läsningen. Jag rekommenderar inte att vara mitt i en bok när man ser filmen! Annars är både boken och filmen mycket bra och gripande. Jag är imponerad av författarens förmåga att skriva snabbläst om ett så tungt ämne och hon väver skickligt ihop tillbakablickar med nutid.

Sarah är en tioårig judisk flicka i Paris 1942. En dag blir familjen bortförd från sitt hem men Sarah gömmer undan sin bror i en garderob som hon låser och lovar att komma tillbaka och hämta honom. De förs till ett läger som Sarah lyckas fly ifrån för att återvända hem till sin lillebror.

I Paris 2002 ska journalisten Julia skriva om 60-årsdagen av den svarta dagen i Frankrikes historia då fransk polis arresterade tusentals judar. När hon letar information råkar hon på Sarahs historia som är sammankopplad med hennes egen familj och hon blir besatt av att få veta hur det gått för Sarah och om hon fortfarande lever.

Sju jävligt långa dagar

Utläst 111015: Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Jag har fått en ny favoritförfattare! Efter en bok är jag inte riktigt säker på en författare, men kommer det två bra böcker av samma kan jag börja tala om favorit. Jag tyckte mycket om hans Konsten att tala med en änkling och den här är ännu bättre. Tropper är amerikan men humorn känns engelsk på något sätt, det är råare och snuskigare än amerikaner brukar våga vara. Det är skönt att slutet är hoppfullt men inte för lyckligt. Tropper undervisar i engelska och skrivande och språket i hans böcker är fantastiskt tycker jag; det flyter på och beskriver stämningar exakt. Jag är väldigt förtjust i sådana här formuleringar:

När folk ger vägbeskrivningar längs West Covington använder de vårt hus som ett negativt landmärke: Om du kommer till det stora vita huset är det dags att vända om. Vilket är precis vad jag tänker när jag kör upp på garageuppfarten.
(Sid. 46)

Judd kommer hem tidigt för att gratulera sin fru på 34-årsdagen. Tyvärr befinner hon sig i sängen med hans chef och när han tror att livet inte kan bli värre dör hans pappa. Han tvingas till råga på allt att sitta shiva, en judisk sorgevecka, trots att familjen tidigare inte varit särskilt religiös. Att umgås med släkten i en vecka tär på krafterna men det blir också tid att tala ut om alla gamla och nya problem inom familjen.

Moderspassion

Utläst 111009: Moderspassion av Majgull Axelsson

Axelsson är en av mina favoritförfattare och har skrivit bland andra Aprilhäxan, Slumpvandring och Rosario är död. Hon har ett språk som tilltalar mig; det är målande men inte alltför komplicerat. Jag är vanligtvis inte särskilt förtjust i övernaturliga inslag men i Axelssons böcker fungerar det. I den här boken dyker det upp en kopparängel som bara Minna kan se och den passar så bra in i berättelsen att jag inte ifrågasätter den.

Det är storm och regn i Arvika och med ovädret följer en allvarlig översvämning som gör att människor söker skydd hos Minna på vägkrogen Sallys café och restaurang som ligger på en höjd dit vattnet ännu inte nått.

Minna har ljugit för sig själv i över ett år för sanningen är för grym att acceptera. Anette som jobbar i köket måste ständigt vara beredd på att åka hem för att ta hand om sin alkoholiserade man. Ritva har ett vikariat på lokaltidningen och letar efter det optimala scoopet som kan ge henne en fast tjänst. Marguerite är en före detta skådespelare som tillsammans med sin dryge man varit och hälsat på sonen som bor i ett religiöst kollektiv. Tyrone är pensionerad men har kallats in till räddningstjänsten för att hjälpa till att bärga människor som fastnat i översvämningen. Det är många spännande livsöden som målas upp.

Tomas Tranströmer

Årets nobelpris i litteratur går till Tomas Tranströmer! Jag kommer troligtvis att vara citerad i tidningen Smålänningen imorgon om det. Till dem sa jag att vi här på skolbiblioteket tycker att det är roligt att han får det för att han är svensk, poet och ännu lever.

Jag tycker att han är viktig för att han faktiskt är en av Sveriges största nutida poeter, men han är inte direkt en av mina favoriter. Jag gick tillbaka och hittade ett inlägg här från 080828 där jag inte var översvallande positiv. Men ändå; Tranströmer har fått nobelpriset och så länge som han har varit med bland de förhandstippade får jag väl vara med och säga Äntligen!

Böcker inom och omkring oss

Utläst 111004: Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers

Det här är en dubbelvolym som ser mycket mer lockande ut än den tidigare Böcker inom oss - om boksamtal som jag inte orkat igenom. Nu blev det genast mycket intressantare att läsa den här eftersom Chambers och Katarina Kuick, som är hans översättare, varit här och föreläst om boksamtal. Jag tyckte mycket om Dansa på min grav som kom ut på svenska 1983 och som jag läste som tonåring, eller kanske till och med tidigare, och själve Chambers är en fantastisk människa; så klok men samtidigt så ödmjuk.

Boken handlar om hur man för boksamtal med små barn, men det är mycket som går att använda hos oss på gymnasiet och även i boksamtal för alla åldrar. Jag vågar inte ha boksamtal i klass men har varit med när vi haft bokcirklar för elever och personal och använt det som vi kallar Chambersmodellen.

Boken tar upp vad som behövs för att göra människor till läsare och hur man sedan kan samtala om böckerna. Det går att prata mycket även om böcker som man inte tycker om och man kan till och med ändra uppfattning om en bok om man får diskutera den och höra vad andra tycker och hur de tolkat dem.