Mig äger ingen

Utläst 081102: Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Jag är ytterst fascinerad av hur Åsa kan minnas så mycket från sin uppväxt. Hon är bara sex år äldre än jag men har minnen från en tid som känns så olik min. Kanske var det inte så ovanligt då, men nu är väl arbetarklassen så gott som utrotad? Jag vet åtminstone ingen som jobbar så hårt fysiskt i Sverige nu för tiden som Åsas pappa när han var härdarmästare. Det som känns bra är att hon skriver positiva saker om sin far, mannen som var alkoholist, men ändå fick vårdnaden om sin dotter och tog hand om henne så bra han kunde. Åsa beskriver, ibland smärtsamt närgånget, hur det var att växa upp med pappa Leif. När hon skulle berätta om honom för prästen inför hans begravning sa hon att han var den roligaste människa hon visste men ändå kunde hon inte komma på något roligt som han sagt.