Dagen efter

Utläst 081121: Dagen efter av Lionel Shriver

Den första boken av Shriver som kom ut på svenska, Vi måste prata om Kevin, är något så fruktansvärt bra! Jag lovade mig själv att inte jämföra dessa båda böcker av rädsla att bli besviken. Nu har jag fått veta att hon skrivit nio romaner och så har det bara kommit ut två på svenska. Översättare, vad håller ni på med? (Jag vet att det inte är översättarna som bestämmer det här, men jag vill ha någon att skylla på och hoppas att det snarast blir ändring på detta.)

Dagen efter är väldigt olik Vi måste prata om Kevin, och det är intressant att se att man kan skriva så. Gemensamt för böckerna är att de är gripande och beroendeframkallande, tjocka och välskrivna. Jag känner igen känslor och tankar i Dagen efter som jag inte vill erkänna att jag haft. Romaner som får en att tänka är det bästa! Jag är oerhört imponerad av att alla personer har fått olika sätt att tala och så olika sätt att vara. Allt är så genomtänkt. Den enda invändningen är möjligen att det är för mycket snooker med tillhörande termer, men det verkar liksom meningen att det ska vara för mycket. Man förstår hur insnöad huvudpersonen Irina verkligen måste vara för att kunna leva ihop med en snookerspelare. Så skickligt!

Irina har ett på många sätt avundsvärt förhållande med Lawrence. Det är lugnt och tryggt och visst älskar de verkligen varandra. Men så kommer vännen Ramsey in i bilden. Han är på många sätt Lawrences motsats. Han bryr sig bara om snooker och är inte alls intellektuell. Irina dras till honom på ett oförklarligt sätt. Vartannat kapitel beskriver hur livet blir om hon stannar hos Lawrence, vartannat om hon överger honom för Ramsey. Det blir väldigt olika liv och läsaren får fundera mycket över om det finns något rätt eller fel.