Monday, November 16, 2020

Övergivenheten

 Utläst 201115: Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink

Åsbrink är alltid bra och framför allt njuter jag av det vackra språket. Här blir det dock lite olika fängslande beroende på vem det handlar om. Jag fastnar för mormor Ritas historia, men när vi når nutidens Katherine blir jag inte lika gripen och när hon talar om sina föräldrar som "molnen" blir det direkt konstigt. Även om det är en roman så baseras den på verkligheten och här får man veta mycket om de spanska judarna från Selloniki, som man kanske inte hört om innan. Jag fascineras av, men har lite svårt att förstå, den nedärvda övergivenheten på samma sätt som i Alex Schulmans bok Bränn alla mina brev, som handlar om en nedärvd ilska, men det kan vara för att jag är så förskonad och kommer från en vanlig Svenssonfamilj. Jag ifrågasätter inte känslan, men jag tycker att det är oändligt sorgligt att Elisabeth som är född i Sverige 1965 ska behöva ha den. 

Katherine undrar över vem hon är och hur hon har blivit den personen. Hon går tillbaka till sin mormor Rita i London, sin mamma Sally som flyttade till Sverige och sig själv som liten. Det är otroliga människoöden som via morfadern går ända tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien 1492. Hon forskar i varför det tog tjugo år innan mormor och morfar äntligen gifte sig. Hon åker till Thessaloniki för att leta spår efter sina släktingar, men där har de rivit upp den gamla judiska kyrkogården så att man kliver omkring på gravstenar över hela staden. 



https://www.adlibris.com/se/bok/overgivenheten-9789177953654

2 comments:

Hanneles bokparadis said...

låter tufft att ärva känslor och leva med dem

Ylva said...

Hannele. Visst gör det! Sorgligt att judar i Sverige ännu ska känna av arvet på det sättet.