Utläst 200929: Musselstranden av Marie Hermanson
Denna roman kom ut 1998 och jag har för mig att jag läste den när den var ganska ny. Jag minns att jag tyckte mycket om den och jag brukar inte läsa om böcker, dels eftersom jag är rädd att jag inte ska tycka lika mycket om dem andra gången och dels för att det kommer så mycket nytt hela tiden som jag vill läsa. Nu läste jag om denna till en bokcirkel och den fascinerar mig fortfarande, det var ju skönt! De flesta av hennes böcker är väldigt bra och hon kan väva in mystik utan att det blir för konstigt.
Ulrika tar med sig sina båda söner till sin barndoms paradis. Det finns en strand som man når landvägen bara genom att tränga sig igenom täta buskage precis intill en klippkant och det är inte många som hittar dit, men till musselstranden gick hon och hennes sommarkompis Anne-Marie ibland. Pojkarna är kanske inte särskilt intresserade av hennes barndom och det förflutna, men plötsligt försvinner den minste och dyker upp oväntat högst upp på en klippa. Han har hittat en gång genom berget och när storebror följer med in gör de ett ohyggligt fynd. Kan detta ha att göra med ett försvinnande den där sommaren när Ulrika var liten?
