Det här var en annorlunda och rolig läsupplevelse och även bitvis sorglig så jag grät lite på slutet. Brijker romandebuterar med en historia om en ensam gammal man och då hon arbetar som nattsjuksköterska har hon sett att många gamla är ensamma, även fast de har familj, så där uppstod idén till boken. Det kan kännas överdrivet att en 83-åring är så smart och hemma på datorer, sitter med i styrelser och har järnkoll på det mesta, men samtidigt är det härligt med en sådan oväntad hjälte! När det var ungefär hundra sidor kvar av boken tyckte jag att det mesta hade löst sig, men det kom några oväntade vändningar till och jag tyckte mycket om hur det trasslade ihop sig för personerna och att jag faktiskt inte anade hur det skulle kunna lösa sig.
Gustav är 83 år gammal och har alltid prioriterat karriären framför att skaffa sig familj. Han har inte tillåtit sig att känna sig ensam utan bara jobbat på. Han får en stroke och faller ihop på ett styrelsemöte och sedan behöver han hjälp. När han flyttar in på ett lyxigt äldreboende känner han sig misslyckad när de andra får besök av familjen och ingen kommer för att träffa honom. Då ber han Felicia, den unga tjejen från hemtjänsten som tipsade honom om äldreboendet, att hjälpa honom att hyra en familj. Det ska väl inte vara så svårt att få tag i en "son" med familj som kan komma och besöka honom någon gång i månaden, pengar att betala för besöken är inget problem för Gustav som är ofattbart rik och vad han annars ska göra med sin förmögenhet vet han inte. Men Gustav har inte räknat med att få en så dysfunktionell familj; en son som studerat i evigheter men aldrig lyckats slutföra något, en ensamstående mamma med en flicka som pratar oavbrutet och en son som knappt säger ett ord.
https://www.adlibris.com/se/bok/mannen-som-hyrde-en-familj-9789176971956
Tack till Hoi förlag för recensionsexemplaret!
6 comments:
Vilken annorlunda bok. Fantastisk bokidé! Jag blir riktigt nyfiken på den. Min mamma har nyligen kommit in på ett äldreboende. Vi anhöriga bor nära, så vi kan besöka henne. Fast sannolikheten att hon kommer ihåg att vi varit där är inte så stor. Å andra sidan, om jag lämnar henne ett par minuter för att tala med någon i personalen och sedan kommer tillbaka, så blir hon glad och överraskad att jag är där.
varför inte!
Robert. Visst är det en kul idé! Vi har inga barn så jag är rädd för att bli ensam när jag blir gammal, men hoppas att jag kommer att ha vänner som hälsar på. Min mans mormor blev också glad när vi hälsade på henne på hemmet i Southend, England, fast hon inte visste vilka vi var på slutet.
Hannele. Den var rolig!
Vilket bra lästips och vilken intressant blogg med boktips :)
Lisa. Tack! Kul att du tittade in!
Post a Comment