Pärlbäraren av Karin Pilt
Det var på släktgården Pilt i Dalarna Karin, född 1965, som egentligen heter Gustavsson, fick idén till sin debutbok med flodpärlmusslan i centrum. Karin Pilt bor i Uppsala och är civilekonom med erfarenhet ifrån statliga departement och myndigheter.
Mikaela tar barnen och reser på semester till sina föräldrar
i Dalarna. Hon behöver reda ut sina tankar efter en tids trassel i äktenskapet
och en händelse med en arbetskollega. Under en promenad hittar hon kroppen av
en ung kvinna vars död visar sig ha kopplingar till den utrotningshotade
flodpärlmusslan i området. Omständigheterna runt dödsfallet visar sig
komplicerade och involverar bland annat den lokala kärlekstörstande kantorn, en
psykiskt instabil kyrkogårdsarbetare, en alkoholiserad konstnär, en
hästgårdsägare med tvivelaktigt rykte, samt en resultatinriktad forskare.
Polisen Freja Frisk blir satt att utreda händelsen men hennes arbete försvåras
av hennes problem i privatlivet och en kollegas sexuella trakasserier. De
närmar sig slutligen en lösning men är det verkligen rätt person de häktat?
Det är en bok som visar hur lögner och svek får ödesdigra
konsekvenser många år senare. Men det handlar också om hur hot och sexuella
trakasserier i både privat- och på arbetsliv påverkar de kvinnliga karaktärerna
i boken.
Jag känner att det är lite spretigt när karaktärerna
presenteras en efter en i den första delen av boken, historien kommer inte
riktigt igång. Kanske är det lite för många berättelser som Karin Pilt vill skriva
om samtidigt. Efter det att den döda kvinnan hittas på sidan 97 blir historien
så småningom mer fokuserad och trådarna knyts ihop. Mot slutet blir det
spännande och några små överraskningar dyker upp.
Tyvärr är det är ännu en svensk relationsdeckare som inte
lämnar så många bestående intryck efter det att sista sidan är läst och boken hopslagen
men som en stunds underhållande läsning i hängmattan passar den perfekt.
2 comments:
inte alltid lätt att knyta ihop
Särskilt inte om det är många trådar...
Post a Comment