Ödets hav

Utläst 110330: Ödets hav av Elisabet Nemert

Det här är inte en bok som jag själv skulle valt för jag är inte så intresserad av historiska romaner, men jag fick den i julklapp av svärmor och nu tyckte jag det var dags att läsa den. Till en början stördes jag av det högtravande språket. Redan första meningen visar på stilen på hela boken: "Aurora höll in hästen och blickade ut över det glittrande havet som denna dag mjukt omfamnade Gotlands steniga stränder." Men efter ett tag vande jag mig och tyckte att det passade bra ihop med händelserna på 1300-talet, det hade kanske känts konstigt med ett modernt språk. En annan sak som jag blev irriterad över är att Aurora är lite för duktig och fantastisk, hennes goda egenskaper kunde räcka för en hel skolklass... Annars är det en bra och spännande bok och såvitt jag kan bedöma realistiska beskrivningar av hur det kan ha varit på Gotland och i Ryssland på 1300-talet.

Aurora har haft en lycklig barndom på gården Hästnäs och hennes familj slapp undan digerdöden som drabbade så många andra. Hon gifter sig med den tyske köpmannen Claus och får bo i ett stort hus i Visby. Tyvärr blir lyckan inte lång. Familjens piga Elin blir våldtagen och när Claus stämplar henne som hora och inte vill se henne längre tappar Aurora all respekt för honom.