Kära vänner

Utläst 070625: Kära vänner av Charlotte Ekbom

Det här var mig en svårrecenserad ungdomsbok! Jag tyckte det lät så lovande när jag läste baksidestexten, både handlingen och med författaren som är född -71 och arbetar som skribent och översättare. Att tjejen är översättare får mig att ställa högre krav på språket. Jag hade antagligen tyckt om boken som tonåring, men nu är det för mycket som stör mig. Klyschor och lite väl mycket Stockholmsmiljö för att andra ska förstå helt. Ibland rena uttrycksfel som pruta i stället för pluta. Lite konstigt upplagt med tanken att Jakob och Ebba ska få berätta vartannat kapitel och sedan står det ändå hon respektive han. Det ska stå jag om det stilgreppet ska funka! Det konstiga och frustrerande är att hur mycket jag än har att klaga på så fastnade jag på något sätt i historien i alla fall och ville veta hur det skulle sluta. Det är som när jag börjar se en film, märker snabbt att jag inte tycker om den men ändå måste se hela. Jag frågade en arbetskompis som läst boken vad hon tyckte och hon sa att det var ett oväntat slut så då var jag förberedd på det. Och faktiskt, det är ett oväntat slut och det gör att boken lyfter lite i upplösningen.

Jag kanske skulle skriva lite om vad boken handlar om också. Jag tycker att ämnet är intressant och går att diskutera hur mycket som helst. Det är Ebba och Jakob som dras till varandra, men Ebba utnyttjar Jakob och sårar honom ideligen. Hon skäms för honom inför sina kompisar och vill bara träffa honom i smyg. Men åren går och båda mognar. De har andra förhållanden men kan inte glömma varandra. Det är mycket man kan känna igen sig i. Man blir ledsen över att Jakob inte kan släppa tanken på Ebba när hon behandlar honom så illa, men alla som varit olyckligt kära vet att man kan tycka om någon även om det råkar vara ett svin.