Gör vad du vill

Utläst 080627: Gör vad du vill av Erlend Loe

Jag tycker om allt som Loe skrivit. Han är verkligen en favoritförfattare och en av dem som skriver de roligaste böcker jag vet. Om någon ber mig om tips på en rolig bok så brukar jag föreslå något av Loe. Det kan inte vara lätt att skriva roliga böcker. Dessutom är det trevligt att han är från Norge eftersom de flesta översatta böcker jag läser annars är från engelska. Jag läste förresten faktiskt hans Fakta om Finland på norska eftersom jag drivit igenom att köpa den till kommunbiblioteket. Jag har inget emot att läsa på norska men det är lite svårt att få tag på sådana böcker i Sverige. Den här boken borde egentligen vara sorglig men eftersom det är en Loebok är den ändå rolig för han skriver så himla knäppt!

Julie är 18 år och hennes mamma, pappa och bror har kraschat med flygplan i Afrika. Hon blir ensam kvar i familjens dyra hus förutom att den polske kakelsättaren Krzysztof är där och arbetar med poolen. Julies psykolog tycker att hon ska börja skriva dagbok för att bearbeta sorgen men Julie förstår inte vitsen med det. Hon vill bara dö och återförenas med sin familj.

Hey Dolly

Utläst 080622: Hey Dolly av Amanda Svensson

Amanda är född 1987 och går en skrivarlinje på folkhögskola (om hon inte är utgången nu). Hon har skrivit en helt sanslös liten bok här. Jag tycker den är underbar och har bara läst positiva recensioner förutom den här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3002161

Dolly är nitton år och döpt efter en amerikansk countrydiva. Hon har pojkvännen Mårten som är ganska tråkig och vänner som är psykiskt störda. Till exempel Katrin som försöker ta livet av sig. Då blir Dolly så arg så hon skriker "Jävla hora" åt henne i telefonen. Det dröjer ett tag innan Katrins föräldrar låter Dolly träffa henne efter det. En annan kompis är Marvin som är utbildad psykolog och försöker läka hennes trasiga själ.

Sju sköna snubbar

Utläst 080619: Sju sköna snubbar av Titti Persson

Det här är en bok som är svår att beskriva. Den handlar om ett kollektiv med sju personer som inte känner varandra sedan tidigare. Huvudpersonen är Mano, men de andra är lika viktiga. Själva huset spelar också en stor roll med alla sina speciella rum i olika färger. I det violetta rummet bor Richard, i det gula Gabriel, i det ljusblå Felicia, i det orangea Teresia, i det gröna Jonny, i det röda rummet Kim och så bor Mano i det mörkblåa rummet. Ibland är det surrealistiskt och övernaturligt men på ett sätt som passar in i svensk nutid. Lite magisk realism kanske? Jag vet inte riktigt vad det kan kallas men jag tycker om sättet Persson skriver på:

"Kim hade funnit en pojkvän. En stormig natt när strömmen gick bara låg han där under hennes säng. Han pillade förstrött på en Darth Wader i svartlackerad plåt, hade lugg över ögonen och sa att de visst var ämnade åt varandra."

Jag kammar mig

Utläst 080607: Jag kammar mig av Christophe Tarkos

Det här är en lustig diktsamling som jag aldrig skulle ha hittat om jag inte blivit tipsad om den. Tarkos är en fransman som föddes 1963. Han skriver ofta med lite barnsliga meningar och upprepar saker in absurdum. Ibland blir det långrandigt men oftast blir det komiskt med denna speciella stil. Här är början på en dikt som tilltalade mig och mitt för tillfället oerhört glada sinne:

Jag lever för att det är behagligt att leva. Jag vet varför jag lever. Jag lever för att det är mig ett nöje. Jag har väl sett att det är behagligt att leva, att det finns njutningar i det. Om jag är vid liv, är det för att jag tycker att det är behagligt att leva, alltså har jag bestämt mig för att leva. Jag njuter ofta av livet.

Någon sorts extas

Utläst 080606: Någon sorts extas av Johan Kinde

Besvikelse! Jag förväntade mig verkligen en intressant skildring av musiklivet i 80-talets Sverige eftersom Kinde var med i allra högsta grad genom sitt band Lustans lakejer. Till en början tyckte jag också att boken var åtminstone hyfsad, men ju längre jag läste desto mer insåg jag att den var väldigt platt, tråkig och faktiskt dåligt skriven, ibland rent fånig. Personerna är ytliga, osympatiska, snobbiga och fåfänga. Om man skriver dikter kan man komma undan med sådant här men inte om man är ute efter att skriva en läsvärd roman:

När jag åter lägger mig bredvid henne upptäcker jag att hon nedanför sitt vänstra öga har tre små födelsemärken som faller likt tårar, tre små skönhetsfläckar som ger henne ett sorgset drag som kontrasterar mot de sinnliga läpparna och gör hennes ansikte fulländat.