Wednesday, December 12, 2012

Och i Wienerwald står träden kvar

Utläst 121212: Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Den här boken belönades med Augustpriset 2011 i faktaklassen. Mycket välförtjänt, tycker jag. Åsbrink har gjort ett gediget researcharbete och satt in breven boken baseras på i ett sammanhang. Det är ett stycke viktig historia som inte får glömmas bort, om hur fegt Sverige verkligen var under andra världskriget och hur judar behandlades men även historien om en ung pojke från Wien som fick komma till Sverige och hur han trots att han var jude blev nära kamrat med Ingvar Kamprad som kom från en familj med Hitlersympatier.

Otto Ullmann var tretton år när han skiljdes från sin familj och sattes på ett tåg från Wien för att åka till Sverige. Hans föräldrar ville inget hellre än att hålla ihop familjen, men såg chansen att rädda sonen från nazisternas förföljelse och hoppades att familjen skulle kunna få tillstånd att flytta till  ett annat land där de kunde leva tillsammans igen. Under flera år skrev de brev till Otto i Sverige och kvar i släktens ägo finns femhundra brev kvar. I början är de långa och hoppfulla, mot slutet bara några få ord och man märker av desperationen trots att de försöker skona Otto från det värsta.

4 comments:

mimmimarie said...

Äntligen en bok som jag också har läst. Visst är den bra!

Ylva said...

Marie. Ja, du läser ju mer historia och fakta och jag mest romaner. Denna grep mig mycket!

Elvy said...

Tyckte också den var jättebra!
/Lillemor

Ylva said...

Lillemor. Visst är den! Jag har faktiskt inte hört någon som ogillar den.