Monday, December 31, 2012

Nyår

Jag trodde jag skulle hinna läsa mycket nu när jag har jullov, men det har blivit mer av att umgås, titta på TV och andra saker.

Må 2013 bli ett gott och läsfyllt år!

Tuesday, December 18, 2012

Eldar och is

Utläst 121218: Eldar och is av Birgitta Stenberg

Jag har inte läst något av Stenberg förut utan mest irriterat mig på hennes buttra uppsyn. Som tur är märks den inte av i hennes sätt att skriva och jag behöver inte tycka om en person för att kunna uppskatta hens texter (Till exempel var det lite motvilligt jag gillade Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro, som jag tycker verkar vara en dryg person.). Jag ska se Stenberg på litteraturkryssningen i mars så jag får väl se vad jag tycker om henne som person. Den här boken har jag fått av en kompis och det är den tredje och avslutande delen i en självbiografi. Kanske ska jag läsa de föregående också för jag blev snabbt fascinerad och fast i den här släktkrönikan.

Boken berättar om tre generationer kvinnor; Alma, Ingeborg och Birgitta själv. Mormor Alma var lärarinna och hade ett hemligt förhållande med prästen och hans fru. Ingeborg var ung och vacker och drevs av en vilja att komma bort från fattigdomen. Birgitta har hittat gamla brev och vill berätta släktens historia, som visar sig vara mer komplicerad än hon anat.

Saturday, December 15, 2012

Stolthet & fördom

Utläst 121215: Stolthet & fördom - möte med psykiatrin idag

Den här boken fick jag på bokmässan. Jag har fått mer insyn i psykiatrin än jag haft lust med i samband med mina depressioner. Som tur är blev jag friskförklarad för två år sedan och hänvisad till vårdcentralen om jag skulle få nya problem. Den öppenpsykiatriska mottagningen i stan är stängd och jag vet faktiskt inte vart man ska vända sig nu om man behöver hjälp. Jag antar att vårdcentralen hänvisar vidare, men jag hoppas att man inte ska behöva åka till Växjö, för det kanske man inte orkar om man mår dåligt. Det är inte klokt att de sparar in på psykiskt sjuka när det är fler och fler som behöver vård och stöd!

Det har blivit lättare att prata om psykiska sjukdomar och jag känner ganska många som haft olika besvär, men det kan fortfarande vara svårt för folk att förstå. Om man är fysiskt sjuk är det så mycket enklare, både att prata om det och att få hjälp. Detta beskriver även en kvinna i boken som haft en son som tog livet av sig. Han var över 18 år och psykvården undrade varför han inte själv ringde dit när mamman bad dem om hjälp.

Boken är utgiven av Psykiatriska kliniken i Skellefteå. Den berättar om engagerade människor och försöker ta reda på om media som sprider fördomar även kan hjälpa till att skapa en positivt förändrad attityd.

Friday, December 14, 2012

På mitt bibliotek

Jag minns att jag lånade en bok på skolbiblioteket när jag gick i gymnasiet. (Jag läste inte mycket under gymnasietiden.) Då fick jag ett brev hem att jag hade gjort fel när jag lånade den. Eftersom jag skrivit Ylva HS2. Man skulle skriva namn och klass på en lapp och jag hade inte skrivit efternamn. Hur många Ylva tror ni det gick i HS2 och på hela skolan? En sådan nitisk bibliotekarie tänkte jag inte bli. Jag minns också att det enda man hörde bibliotekarien säga var "Skjut in stolarna under bordet". Det känns som ett eko när jag går runt i biblioteket och säger "Inga fötter på bordet." Så hade jag inte heller tänkt bli.

Jag undrar vad det är som gör att treorna är de som är stökigast. Som jag kommer ihåg det var vi väldigt tysta och diskreta när vi gick sista året och försökte se hur många som fick plats i bibliotekets tvåsitssoffa...

Wednesday, December 12, 2012

Och i Wienerwald står träden kvar

Utläst 121212: Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Den här boken belönades med Augustpriset 2011 i faktaklassen. Mycket välförtjänt, tycker jag. Åsbrink har gjort ett gediget researcharbete och satt in breven boken baseras på i ett sammanhang. Det är ett stycke viktig historia som inte får glömmas bort, om hur fegt Sverige verkligen var under andra världskriget och hur judar behandlades men även historien om en ung pojke från Wien som fick komma till Sverige och hur han trots att han var jude blev nära kamrat med Ingvar Kamprad som kom från en familj med Hitlersympatier.

Otto Ullmann var tretton år när han skiljdes från sin familj och sattes på ett tåg från Wien för att åka till Sverige. Hans föräldrar ville inget hellre än att hålla ihop familjen, men såg chansen att rädda sonen från nazisternas förföljelse och hoppades att familjen skulle kunna få tillstånd att flytta till  ett annat land där de kunde leva tillsammans igen. Under flera år skrev de brev till Otto i Sverige och kvar i släktens ägo finns femhundra brev kvar. I början är de långa och hoppfulla, mot slutet bara några få ord och man märker av desperationen trots att de försöker skona Otto från det värsta.

Wednesday, December 05, 2012

Något måste hända nu

Utläst 121205: Något måste hända nu av Anna Lindberg

Det är inte klokt så intressant det är för mig att läsa en roman av en tjej från Hedemora! Jag tror knappt aldrig det ens har hänt att någon från min lilla stad skrivit en skönlitterär bok som man kan tänka sig ustpelas där. Nu vill jag veta mer om denna Anna som jag bara fått veta "vuxit upp i Hedemora och Falun" och är född 1982. När bodde hon i Hedemora och vilka skolor har hon gått i? Jag frågade mina lärarföräldrar om de haft henne i skolan men har hittills bara fått svar på SMS: Vem är det? Jag måste forska vidare i detta!

Saker som jag kan känna igen är en lärare som kallas Hönan som troligen är inspirerad av Tuppen, korridoren mellan högstadiet och gymnasiet, huvudgatan och Konsum. Eftersom det är en roman vet jag inte alls vad som finns på riktigt. Det är en ungdomsbok och en debut, mycket välskriven med engagerande miljöbeskrivning. Tyvärr framträder inte människorna lika tydligt, jag skulle vilja veta mer om Ulrik och Isabelle men det här är en jättebra bok för mellan- och högstadiet!

Kim började umgås med Ulrik när de började högstadiet och i nian är de mycket nära vänner. Hon har nog egentligen ganska lätt för sig i skolan men lärare och föräldrar bekymrar sig över hennes val av umgänge. Ulrik är helt klart olämplig att hänga med, men han lär henne sådant som är viktigt; hur man klättrar upp på Konsums tak, drar halsbloss, hoppar med cykeln upp på trottarkanter. När Isabelle flyttar till stan umgås de alla tre, men det blir komplicerat. Både Ulrik och Kim beundrar Isabelle som är vacker och världsvan men det är svårt att veta vad Isabelle tänker.

Monday, December 03, 2012

Malin från Skaftnäs

Utläst 121201: Malin från Skaftnäs av Malin Wollin

Jag upptäckte Wollin för några år sedan när hon var krönikör i tidskriften Amelia. Hon började sin krönikebana på Aftonbladet 2006 och har sedan dess skrivit över femhundra krönikor! Enligt bokens baksida är hon Sveriges mest produktiva krönikör och det kan jag nog tänka mig. Jag är imponerad över hur hon oftast lyckas vara rolig och saknar henne i Amelia där hon tagit uppehåll och bearbetar ett missfall. Hon skrev själv en hejdå-krönika om det och att det var omöjligt att tänka på något annat. Den här boken kom ut 2011 och jag hoppas att hon mår bra nu. Hon har även en blogg som heter Fotbollsfrun, men den tycker jag tyvärr inte alls håller samma klass (och det kan man heller inte begära för gratisjobb).

Boken är indelad i olika avdelningar som exempelvis:
Om barn och hur man gör det bästa för att inte fördärva dem.
Om dig och mig och sånt.
Om maten som vi äter varje dag och som ingen tycker om.

Känslig

Nu har jag nog läst för mycket ungdomsböcker. Inatt vaknade jag av att jag var en femtonårig kille (!) som blev nedslagen i en trappuppgång. Ni kan tänka er att jag inte kan se otäcka filmer!