Sju jävligt långa dagar

Utläst 111015: Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Jag har fått en ny favoritförfattare! Efter en bok är jag inte riktigt säker på en författare, men kommer det två bra böcker av samma kan jag börja tala om favorit. Jag tyckte mycket om hans Konsten att tala med en änkling och den här är ännu bättre. Tropper är amerikan men humorn känns engelsk på något sätt, det är råare och snuskigare än amerikaner brukar våga vara. Det är skönt att slutet är hoppfullt men inte för lyckligt. Tropper undervisar i engelska och skrivande och språket i hans böcker är fantastiskt tycker jag; det flyter på och beskriver stämningar exakt. Jag är väldigt förtjust i sådana här formuleringar:

När folk ger vägbeskrivningar längs West Covington använder de vårt hus som ett negativt landmärke: Om du kommer till det stora vita huset är det dags att vända om. Vilket är precis vad jag tänker när jag kör upp på garageuppfarten.
(Sid. 46)

Judd kommer hem tidigt för att gratulera sin fru på 34-årsdagen. Tyvärr befinner hon sig i sängen med hans chef och när han tror att livet inte kan bli värre dör hans pappa. Han tvingas till råga på allt att sitta shiva, en judisk sorgevecka, trots att familjen tidigare inte varit särskilt religiös. Att umgås med släkten i en vecka tär på krafterna men det blir också tid att tala ut om alla gamla och nya problem inom familjen.