Thursday, November 18, 2010

Jag vill ha ett liv

Utläst 101117: Jag vill ha ett liv av Sofia Hedman

Det här är en viktig bok för att den handlar om AD/HD och ungdomar. Ibland vill man läsa något som man kan känna igen sig i och jag tror att så kallade problembarn kan identifiera sig med huvudpersonen Katti. Jag var tvärtemot Katti, väldigt blyg och lugn när jag var yngre, men tycker att alltihop känns trovärdigt; jag känner för henne och vill veta hur det ska gå. Även när hon är som mest stökig kan jag fatta varför hon beter sig som hon gör och hur jobbigt hon har det när ingen verkar förstå henne. Samtidigt som hon känner sig ensam har hon lätt att träffa killar och har en kompis, Lena, som inte har förutfattade meningar om henne. Den enda invändningen jag har är att boken känns lite slarvigt skriven ibland och tempus blandas, men det förstärker bilden av att det är en ung tjej som skrivit om sig själv.

Katti skulle ha gått i nian, om hon inte hade blivit avstängd. En gång för mycket har hon givit sig på en lärardotter som retat halvt ihjäl henne. Hon går på gymnasieelevernas fester, har äldre killar och alla är rädda för henne. Ofta blir hon inblandad när polisen kommer. Katti har helt enkelt svårt att sitta still men när hon får diagnosen AD/HD tror hon inte på den, hon är ju inte dum i huvudet.

5 comments:

Emmas Bokhylla said...

Later bra. Jag var ocksa valdigt tyst och lugn, skulle kanske ha behovt lasa den nar jag sjalv gick pa hogstadiet, for att forsta de som inte var som jag.

Boktokig said...

Ja, det är bra att ha lite lättare litteratur att ta till!

Ylva said...

Emmas bokhylla. Ja, den är bra och jag ska läsa fortsättningen Kanske ett liv.

Boktokig. Även bibblisar läser lätt ibland. Jag har en bibliotekariekompis som samlar på Sagan om Isfolket.

Marie-Louise said...

Den här måste jag läsa. Jag kan nog känna igen mig i Katta, jag var väldigt "jobbig" som tonåring. Tack för alla bra boktips.

Ylva said...

Marie-Louise. Jag tror du kommer att gilla den.