Utläst 100425: Svinalängorna av Susanna Alakoski
Alakoski fick Augustpriset 2006 för Svinalängorna som var hennes romandebut men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu trots att jag har tänkt att jag ska. Det är en mycket verklighetstrogen barndomsskildring där jag som alltid undrar hur mycket som är självupplevt. Det känns som att bokens Leena bär mycket av verklighetens Susanna. Boken påminner mig om två andra böcker av kvinnor som vuxit upp med supande föräldrar; Dårens dotter av Mian Lodalen och Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
Till en början har Leena det ganska bra även fast familjen är fattig och de bor i de så kallade Svinalängorna, ett bostadsområde med invandrare och låginkomsttagare i Ystad. Hon leker med vännerna Riitta och Åse och har två bröder. Den sista tredjedelen består av mer och mer misär ju djupare föräldrarna fastnar i alkoholmissbruk, men det finns hopp och familjen får hjälp av socialen.
2 comments:
Lite för mycket misär, ville inte se när den gick som teater i Göteborg..
Nej, se den som pjäs skulle jag nog inte heller vilja.
Post a Comment